sport.se
Sökknapp
Friidrott

Fiaskon och kollapser – så minns vi VM

Daniel Ståhl tog VM-guld. Foto: Jessica Gow/TT

Många läktare gapade tomma under friidrotts-VM. Foto: Hassan Ammar/AP/TT

Cecilia Norrbom fick läkarvård efter det att hon bröt damernas maraton. Foto: Marie Carlsson/TT

Angelica Bengtsson bröt staven men lyckades ändå sätta svenskt rekord direkt efteråt. Foto: Nick Didlick/AP/TT

Sifan Hassan tog två VM-guld, men prestationerna överskuggades av dopningsavstängningen mot hennes tränare Alberto Salazar. Foto: Martin Meissner/AP/TT

Armand Duplantis, Sam Kendricks och Piotr Lisek. Foto: Jessica Gow/TT

Salwa Eid Nasers sprang 400 meter på den snabbaste tiden i världen sedan 1980-talet. Foto: Martin Meissner/AP/TT

Perseus Karlström med sin iskorv runt halsen. Foto: Jessica Gow/TT

Emiren Tamim bin Hamad Al Thani pratar med IAAF:s ordförande Sebastian Coe. Foto: Hassan Ammar/AP/TT

Kalle Berglund satte nytt svenskt rekord och slutade nia i herrarnas final på 1|500 meter. Foto: Jessica Gow/TT

10 bilder
Publikfiasko, värmekollapser och fantastiska stavhoppsfinaler. Och tre svenska medaljer – den bästa medaljskörden sedan 2005. Det här minns vi från friidrotts-VM i Doha.

Herrarnas diskusfinal blev oväntat dramatisk – och oväntat svag rent längdmässigt. Daniel Ståhl, som kastat iväg diskusen över 69 meter i var och varannan tävling under säsongen, nådde som längst 67,59 i Doha. Det blev nervösa sista omgångar, men ingen av de andra slog svensken som efter sista kastet gav sig ut på en tjurrusning av glädje och flög över en häck av bara farten.

Beslutet att lägga VM i Qatar har mött hård kritik, både för hur landet behandlar sina gästarbetare och för hur friidrottarnas upplevelse – med tuffa klimatförhållanden och lite publik – skulle påverkas negativt. Och publiken blev en genomgående snackis. Under början av mästerskapet gapade stora delar av läktarna tomma och först till sista fredagen – när hemmahoppet Mutaz Essa Barshim levde upp till förväntningarna och tog guld i höjdhoppet – var det över 40 000 på plats.

30 grader varmt och en luftfuktighet som närmade sig 90 procent samtidigt som löparna närmade sig mål ställde som väntat till det för maratondeltagarna. Sjukvårdstransporterna på strandpromenaden Corniche i Doha körde i skytteltrafik med omtöcknade löpare som tvingats bryta damernas mara. En av dem var svenskan Cecilia Norrbom som bröt efter drygt 25 kilometer: ”Jag var förberedd på det värsta men det här var tusen gånger värre, aldrig igen”, sade hon.

Angelica Bengtsson stod för det otroliga när hon efter att ha brutit staven i sista försöket på 4,80, och därefter tappat bort sin andra stav, faktiskt klarade höjden och satte svenskt rekord. Att det sedan ”bara” räckte till en sjätteplats visar vilken fantastisk final det var – något som kom lite i skymundan bakom svenskans bragdprestation.

Mitt under mästerskapet slog nyheten ner: Efter en utredning som pågått i fyra år meddelade den amerikanska antidopningsorganisationen Usada att tränaren Alberto Salazar stängs av i fyra år för att systematiskt ha dopat sina aktiva – och han portades från VM. Salazar har tidigare tränat den mycket framgångsrika löparen Mo Farah och under VM var Sifan Hassan den mest kända löparen i hans nuvarande stall. Hassan, som under VM i Doha tog guld på både 10 000 och 1 500 meter efter att ha varit helt överlägsen, hävdar att hon är ren och trycker på hur ofta hon har testats.

Även Armand ”Mondo” Duplantis levde upp till de svenska medaljförhoppningarna när han tog silver i herrarnas stavhopp. Men förutom en rafflande tävling, där Sam Kendricks, USA, tog guld och Piotr Lisek, Polen, brons kommer många troligen att minnas den speciella gemenskapen mellan medaljörerna. Hur Kendricks kramade ”Mondo” direkt efter att svensken klarat på en höjd som inte amerikanen själv tagit än, hur de tre medaljörerna efteråt bara satte sig på mattan och snackade – och så hur Kendricks hjälpte Duplantis att vika ihop den svenska flaggan efter ärevarvet. Fint.

Salwa Eid Nasers blick efter finalen på 400 meter sade allt. Hon såg ordentligt chockad ut efter att ha sprungit på 48,14 – den snabbaste tiden i världen sedan 1980-talet. Bara Jarmila Kratochvilova, dåvarande Tjeckoslovakien, och världsrekordhållaren Marita Koch, dåvarande Östtyskland – båda med dopningsmisstankar över sig – har sprungit snabbare är 21-åringen från Bahrain.

Gångaren från Eskilstuna trotsade värmen och tog Sveriges första VM-medalj i gång på herrsidan. Ett av knepen: iskorven – en nylonstrumpa proppad med is att ha runt halsen. I den första intervjun direkt efter målgång sprutade orden och känslorna mellan de snabba andetagen: ”Jag har haft så mycket motgång, folk som skrattat. Men nu har det märkts att folk hejat på, så tack. Ni är definitivt en del av den här medaljen”, sade han till alla som stöttat.

Internationella friidrottsförbundets ordförande Sebastian Coe har hela tiden försvarat det mutanklagade VM i Qatar, trots att han inte ens satt på posten när det kontroversiella beslutet fattades. Han har bland annat sagt att idrotten är den bästa diplomaten. Han har pressats på frågor om publik, mänskliga rättigheter och Salazar – och öppet bråkat med brittiska BBC. Men Coe har hela tiden tryckt på att det här mästerskapet har bjudit på fantastiska sportsliga prestationer.

Inte sedan 1960, när Dan Waern slutade fyra i OS-finalen i Rom, har en svensk herrlöpare varit i final på 1 500 meter i ett stort mästerskap. Fram tills VM i Doha. Kalle Berglund gjorde sina livs lopp på Khalifastadion när han imponerade hela vägen fram till finalen – och även där när det blev svenskt rekord och en niondeplats. Att han trots det var en aning besviken tyder på att det finns mer att hämta för 23-åringen. I samma final var norrmannen Jakob Ingebrigsten, en av favoriterna, än mer besviken över att ”bara” ha blivit fyra.